please.

är sjukt orolig inför en grej.
skulle det vara sant så dör jag, på riktigt.
men jag tror faktiskt inte att det händer,
men oroligheten finns där ändå.

jag är mästare på att oroa mig, har jag nämt det?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
                                                   
RSS 2.0